Ett pass på Winners i Bryssel
Aerobics klockan 18.00 står det på schemat. Deltagare börjar köa utanför salen en kvart innan, och när klockan är 18.00 är alla inne och instruktören stänger dörren och kör igång. Passet inleds med att instruktören presenterar sig själv och berättar vad passet kommer att innehålla. Passet pågår sedan en timme eller vad som nu är utsatt på schemat. Efteråt kommer kanske några deltagare fram till instruktören för att ge sina synpunkter på passets innehåll. Detta är alltså den svenska variant som jag är van vid.
Här är du först på plats om du är där fem minuter innan utsatt tid. När klockan är dags går du lite försynt in i salen, eftersom du tror att passet ska börja. 5-10 minuter senare kommer instruktören. Det kindpussas hit och dit. Instruktören drar igång musiken och sedan är det bara att hoppa in i koreografin. Folk droppar in lite vartefter; jag menar, spelar roll om passet börjar 18.00 eller 18.20? Längst fram står ett gäng välsminkade kvinnor med magkorta toppar och svallande hår. Varför? Jag tror att det kan ha något att göra med att instruktören ofta är en latino-snubbe med svällande biceps som då och då drar upp sin T-shirt för att illustrera hur vi ska jobba med magmusklerna, men vad vet jag? De är i alla fall väldigt entusiastiska där framme.
Instruktören går gärna runt i salen och tittar så att alla gör övningarna korrekt, vilket är jättebra. Och igår passade just den här instruktören på att stanna vid C, lyfta undan sitt headset och tala om för henne hur vacker han tycker att hon är. Nåja, han är i alla fall diskret. Kvinnorna längst fram skulle vara veta.
Det är mycket fokus på övningar som ska få eventuella celluliter att försvinna och som ska ge oss fasta skinkor. Instruktören som vi hade igår förklarade att en fast bakdel är det viktigaste för kvinnor, medan magmusklerna är det viktigaste för män.
Ungefär så kan alltså ett aerobicspass gestalta sig här på vårt lokala gym.
Redan söndag
På något vis blev det ändå fredag till slut, och ja, det blev ju till och med lördag. Hoppsan Kerstin! Ibland önskar jag att tiden inte gick fullt så fort.
Fredagskvällen tillbringades på ett "Typical Spanish Party" som var riktigt lyckat. Sangria och tapas ackompanjerat av latinomusik och 30-gradig värme. Ok, jag såg ingen termometer, men det var hur som helst outhärdligt varmt. Alla var där, jag tappade bort alla jag kände och pratade istället med lite nytt folk, bland annat en fransman som inte kunde sluta påpeka att min franska hade en skandinavisk accent. Är det en stor överraskning att svenskar har en skandinavisk accent när de pratar andra språk? Hmpf..... tänk om jag skulle påpeka motsvarande till varje fransman som jag hör prata engelska?!
Till mitt försvar kan jag säga att praktikanterna med engelska som modersmål har haft huvudbry när det gäller min härkomst. Ingen kan placera mig eftersom min accent tydligen är väldigt obestämd. Ha, jag gillar att vara obestämd!
Idag var jag på ett Pilates-pass med instruktören som försöker ragga upp C. Han är något av ett kapitel för sig, men jag kan säga att jag redan har träningsvärk. Beach 2008 kanske inte är någon omöjlighet ändå.
Eftermiddagen ägnade jag åt att spana efter svarta pumps i stan. Jag tänkte mig sorten utan lerfläckar. Jag kom hem med en skjorta, så vi kanske kan dra slutsatsen att uppdraget misslyckades.
Och nu är det typ söndag och jag sitter och ugglar framför datorn när alla andra sover. Det är väl skönt att höra att allt är som vanligt?
Berlusconi - Italien, 1-0?
Det har varit lite deppigt i det italienska lägret här de senaste dagarna, som en följd av Berlusconis valseger. De var många som flög hem bara över en natt för att lägga sin röst på någon annan än denne man. Vad kan man säga? Det fungerade uppenbarligen inte.
Efter torsdag kommer lördag, väl?
Nej, nu tycker jag faktiskt att det får vara helg snart. Det har varit en hård vecka, framför allt av den anledningen att jag har varit förkyld och hostig av och till och därför har fått för lite sömn. Jag är liksom i dåligt skick redan när jag kommer till kontoret. Dessutom är det svinkallt där på förmiddagen, vilket får mig att känna mig än mer miserabel. På eftermiddagen däremot slår det om till 27 grader inne på kontoret, och då sitter jag istället med rödrosiga kinder och känner mig sömnig. Jag dricker ca tre muggar beskt pulverkaffe varje dag; för att hålla mig varm på förmiddagen och för att hålla mig vaken på eftermiddagen.
Idag på eftermiddagen önskade jag inget hellre än att det skulle vara fredag men ingen tycktes höra min önskning. Istället blev hela teamet inkallat med kort varsel för att diskutera ett dokument som ska skickas iväg imorgon. Jag kan ju säga att på kommissionen kan möten börja vid femtiden, vilket det såklart gjorde idag. Och istället för en timme, som vi brukar hålla mötena till, så blev det två timmar. På franska. Behöver jag säga att jag är helt slut?
Jag sitter nu här hemma och äter parmesan och dricker te (eh, ursäkta alla italienare, jag vet att er ost inte är menad att kombineras med ananas-te), och laddar om. Jag försöker hitta inspiration till en artikel, men den vägrar infinna sig. Nu kom C hem och berättade om hur aerobicsinstruktören på vårt lokala gym nyss raggade upp henne. Det var en riktigt bra historia! En dag kanske jag återberättar den här på bloggen.
Sverige here I come
Och hör och häpna; idag lyckades jag äntligen köpa mina flygbiljetter till Sverige. Snälla ni, gör plats för dagarna 22-26 maj i era kalendrar. Det kommer att bli en hetsig Sverigeturné som börjar i Linköping, går vidare till Katrineholm och slutar i Stockholm. Ett bröllop ska som sagt också hinnas med på den tiden, men det ska väl gå att klämma in lite av varje under de här dagarna. Jag inväntar förvisso min chefs godkännande, men eftersom jag inte känner mig som en nyckelperson i teamet så antar jag att hon inte kommer att insistera på min närvaro precis då.
Dags att gå och lägga sig nu tror jag. Jag har en envis hosta som behöver sovas bort.
Mindervärdeskomplex så in i helvete
Nåja, det är inte mycket jag kan göra åt det just ikväll, så jag ska snart sticka iväg på en liten födelsedagsbjudning hos min italienska kompis Misa. Idag verkar vara en dag då många fyller år; förutom Misa även min chef, en snubbe på våningen under oss, Hanna med syster, har jag glömt någon? Grattis till er alla!
Mina kära skor
Jag hade en liten ler-incident igår. Resultatet kan skådas nedan. Undrar om sneakers är ok på kontoret de närmsta dagarna?
Vad gör jag om kvällarna egentligen?
Målet för kvällen var att:
1. Boka resa till Sverige för att kunna gå på B:s bröllop i slutet av maj
2. Boka resa till Schweiz för att hälsa på H i början av maj
Efter ett antal urloggningar från Sterlings hemsida lyckades jag till slut få fram slutsidan med alla mina bokningsuppgifter. Det var bara att klicka på "Köp". Men av någon anledning accepterades inte mitt bankkort (surprise, det känns som något av en följetong sedan jag kom till Bryssel). Jag försökte inte mer än två gånger, med rädsla för att få kortet blockerat på grund av bedrägeri. Så nu sitter jag fortfarande här utan biljett och funderar på om jag ska prova ytterligare en gång, eller om jag ska vänta till imorgon.
Hur som helst lyckades jag i alla fall boka resan till Schweiz, och det är ju alltid något att glädja sig åt.
Det lutar åt att jag provar att boka Sverigeresan imorgon bitti. Nåde dem om biljettpriserna har gått upp! Usch, det här med biljettpriser är något av en vardagsrysare tycker jag. Håll tummarna för mig!
Veckans nyfödda
Dans på borden + Helgfetto
Helgen artade sig bättre än vad jag kunde tro efter min hemmakväll i fredags. Jag fick några färgglada kapslar av Corina som tydligen ska vara ett magiskt läkemedel mot förkylning. De medföljande instruktionerna var på ukrainska så varken hon eller jag kunde läsa om eventuella bieffekter och varningar. Jag kände mig dock djärv igår och vågade två kapslar plus mina bedövande halstabletter, och voilà - livet kändes faktiskt lite bättre. Det kändes faktiskt till och med så bra att jag och Corina gick ut och dansade på borden på "Le courbeau" igår kväll. Det var en mycket trevlig afton måste jag säga. "Le courbeau" är en till synes helt vanlig bar, men när klockan närmar sig midnatt skruvas musiken upp och plötsligt dansas det på vartenda bord. Misa, italienskan som jag delar kontor med, firade sin födelsedag där, så det var hon och hennes italienska väninnor plus jag och Corina som intog ett bord för att dansa. Jag kan meddela att det är en konst att hålla sig kvar på bordet i höga klackar.
Idag åt vi brunch på Le Pain Quotidien. Jag tror att jag har tillbringat nästan varenda söndag på det där stället. Brunchen var rejäl; en korg med croissant, fyra skivor bröd och två rejäla bitar baguette - var. Och till det hade vi alla tänkbara (och otänkbara) bredbara pålägg såsom mörk choklad, vit choklad, pralin, marmelad, m.m. Beach-08 har aldrig känts längre bort. På eftermiddagen hade vi dessutom en tebjudning här hemma, som jag naturligtvis hade bakat till. Och som grädde på moset hade en av gästerna köpt med sig chokladcroissanter. Beach-09, någon? Ok, jag inser att det här börjar låta som Bridget Jones dagbok, så det är bäst att jag stannar här.
God natt bloggen!
I love Europe!
Jag har köpt tågbiljetter till London för första helgen i maj, woho! Hur häftigt är det inte att åka tåg till London? Ingen stress med flygbuss och incheckning två timmar innan avgång utan bara en enkel tvåtimmarsresa där du kliver på i centrala Bryssel och anländer mitt i London. Det är verkligen en av många saker jag uppskattar med att befinna mig här i Europas nav. Tåg är helt plötsligt ett möjligt färdmedel, och det sparar både på tiden och på miljön. Faktum är att jag ibland hör mig själv säga saker i stil med "här i Europa.....". Jag vet inte varför, det bara smyger sig in omedvetet i mina konversationer, men det är ganska illa. Snart kommer det att vara ett allmänt accepterat faktum att Sverige inte är en del av Europa. Hur ska jag reparera det här?
Jag - en riktig partypingla
I vanliga fall har faktiskt även jag ett liv, men den här veckan har varit intensiv. Jag har jobbat hårt med min tredje uppsats, och när jag äntligen lämnade in lite resultat till min handledare igår så kom halsont och huvudvärk som på beställning. Men jag hade inte beställt det! Till råga på allt fungerade inte tekniken när jag nyss ville krypa ner i sängen och titta på några gamla goda "Vänner"-avsnitt på datorn.
Nåja, så miserabelt är det faktiskt inte. Jag gick till apoteket tidigare idag för att köpa något som kunde lindra min onda hals, och jag kom därifrån med några slemmiga kapslar (gjorda på gelatin såklart, men vad gör man inte för sin hälsas skull) som får svalget att domna bort. I instruktionerna står till med att man inte ska ta dem precis innan måltid eftersom det då finns risk för att sätta i halsen. Det ni! Jag tycker alltid att det är lite spännande att besöka apotek längre ner i Europa. De har så mycket intressanta receptfria grejer som kanske inte skulle säljas i Sverige utan recept. När jag var i Toulouse köpte en kompis till mig några tabletter som skulle minska svullnaden efter ett myggbett. De var triangelmärkta och gick inte att köra bil på.
Apropå starka grejer så skulle Corina och jag handla mjöl på snabbköpet för ett tag sedan, men glömde plötsligt bort vad det heter på franska. Vi frågade efter "det vita pulvret". Nu är väl inte Belgien fullt så liberalt som exempelvis Holland som tur är, så vi kom faktiskt därifrån med mjöl och inget annat. På det mjölet bakade jag en chokladkaka; en enkel chokladkaka och inget annat. Jag minns min tid i Avignon, då jag delade rum med en brittiska som brukade samlas med sina vänner och äta "space cake", d.v.s. chokladkaka med inbakad hasch.
Oj, nu associerade jag väldigt fritt ser jag, Nåja, nu ska jag försöka dra igång en film på datorn. Fungerar inte det heller så återkommer jag med fler flummiga inlägg.
Veckans partytrick - hög på tyska!
Jawohl, ikväll var alltså första träffen på vår konversationskurs i tyska. Iris, en österrikisk trainee, pratade tyska medan vi andra nickade och hummade. Jag försökte berätta om mina innovations-nätverk på tyska, men jag är något osäker på om de förstod vad jag menade. Som vanligt brann min hjärna upp när jag skulle prata tyska och samtidigt beställa kaffe på franska. Céline frågade om jag var onykter när jag kom hem. Onykter, nej. Inte efter en espresso. Men däremot lite hög på känslan av att prata flera olika språk samtidigt. Prova, det är roligt!
Oj, vad tiden går fort!
Ännu en helg till ända och en ny vecka som rivstartat. Efter den långa fredagskvällen ägnades lördagen och söndagen åt sköna aktiviteter så som att promenera, baka scones, träna, fika på söndags-favorit-stället "Le Pain Quotidien" (deras brownies är helt magiska, de är nästan som chokladmousse i konsistensen) samt sitta i Corinas säng iklädd mysbyxor tittandes på trams-romantiska komedier. Rätt skönt faktiskt.
Den här veckan blir ingen barnlek direkt. Supermycket att göra på kontoret, jaga artiklar till tidningen (ja, det blev den ändå) och börja min tyska konversationskurs. Ni kanske är bekanta med den där logiken som brukar infinna sig lagom till tentor, när tvätta, städa och sortera alla foton man inte har sorterat under de senaste fem åren plötsligt känns hur viktigt som helst? Ni kommer nog att se mycket av mig här på bloggen i veckan.....
En trevlig avslutning på fredagen
Arbetsveckan avrundades med after work på det absolut mest kända stället för den typen av aktiviteter här i Bryssel - Place Luxembourg. Fredagar framåt sjutiden på Place Lux är något i hästväg. Jag skulle nästan vilja påstå att det är en sevärdhet i stil med Manneken Pis om du befinner dig i Bryssel. Hundratals EU-människor och andra människor knökar ihop sig på en liten yta av sammanlagt tre barers uteserveringar oavsett väder och årstid. Du kommer absolut inte fram för att handla i den "riktiga" baren, men som tur är finns även ett mindre urval av alkoholhaltiga drycker till försäljning under infravärmen utomhus. Happy hour mellan sex och sju. Folk nätverkar och byter visitkort som galningar. Och där står du (sitta är det inte tal om) med ett till två glas i händerna och spanar efter någon du känner eller som du kanske vill lära känna.
Av någon anledning är det ofta dimma över Place Lux. Även om jag gärna skulle skylla det på vädret här i Bryssel så tror jag ändå att: lunch vid ett-tiden + drinkar vid sjutiden = dimma
För att åtgärda det gick vi till "Antoine" och åt en STOR portion pommes frites. Därefter stod vi inför ett vägval; antingen åka ut till en inflyttningsfest hos en italienare som trots en lägenhet på 50 kvadratmeter hade bjudit in typ hela kommissionen, eller gå till ett ställe som heter "the flat" och som verkligen är inrett som just en lägenhet, med sovrum, badrum, kök och vardagsrum. Jag, Corina och AnnSo valde det senare alternativet.
När jag skulle gå på toaletten frågade jag en servitris efter badrummet och hon dirigerade mig till övervåningen. När jag kom till övervåningen insåg jag att hon hade hänvisat mig till just badrummet i "the flat" och inte till besökstoaletten. När jag frågade personalen i baren blev jag istället hänvisad till bottenvåningen.
Ska det här bli min tredje uppsats?
Det är en fråga jag numera ställer mig dagligen. De senaste veckorna har jag nämligen plöjt artiklar och hemsidor som aldrig förr för att kunna göra en slags kartläggning på min handledares begäran. Det är oroväckande likt en uppsatsprocess. Artikelsök i databasen. Utskrift. Läsa. Inse att den nog inte var så bra som den verkade på abstractet. Läsa en ny. Överstrykningspennan tar slut. Skrivbordsstolen är inte justerbar på något sätt. Gäsp. Tittar ut genom fönstret. Jag får jämt en massa idéer till blogginlägg just under de här sessionerna. Med ett osvenskt tangentbord är det dock inte så lätt att spotta ut dem så jag antecknar lite och sparar till kvällen. Hm, betyder det att jag inte är 100 % fokuserad på artiklarna? Alltså, jag säger inte att det är en tråkig uppgift. Tvärtom - det känns spännande att bidra till detta nya projekt. Men jag vet inte riktigt hur jag känner inför en tredje uppsats. Kandidat, magister, vad ska det här föreställa? Kan man få en doktorstitel efter det här mastodontprojektet?
Jag började det hela med att plöja en tysk artikel. "Do you read German?" frågade min handledare. "Yes", sa jag och nickade entusiastiskt. Hade jag varit lite smart i det ögonblicket hade jag förstått att det inte var "Hänsel und Gretel" hon skulle be mig läsa, utan faktiskt en högst akademisk artikel. Sedan skulle jag försöka sammanfatta andemeningen i den. Shit vad jag svettades över den där artikeln! I ett skede var jag helt fast och tvingades konsultera en tysk trainee på mitt DG. Han konsulterade i sin tur ett översättningsprogram som finns här. Ja, ni förstår.
Nåja, förhoppningsvis ska detta inte mynna ut i en 90-sidig rapport, utan snarare i en slags jämförande tabell. Det blir nog bra. Nu är det fredag!
An inconvenient truth
Jag känner mig så himla vuxen och mogen här i Bryssel. Jag befarar faktiskt att jag har dubblat min mentala ålder under den här månaden jag har varit här. Jag lever ett lugnt och ordnat liv i ett städat område. På morgonen plockar vi ur diskmaskinen. På söndagar hjälps vi åt att skura badrummen, städa köket och dammsuga den enorma salongen. Lördagskvällarna har hittills mestadels ägnats åt lugnare middagstillställningar. När vi går ut tar vi typ två öl. Vi tar alltid taxi hem. Det senaste beror i och för sig enbart på att tunnelbanan slutar gå så jäkla tidigt, men ändå. Det ligger alltid en doft av nytvättade kläder över lägenheten. Istället för att boka in en massa aktiviteter varje helg väljer jag att knappt boka in något alls, så att jag ska kunna ha tid över för att träna, pyssla i lägenheten och flanera på stadens gator. Jag har ett belgiskt sparkonto.
Jag vill minnas att jag vid tidigare utlandsvistelser har levt lite vildare. Ska det vara så? Har jag blivit gammal? Eller blir Bryssel inte mer spännande än så här? Obs! Detta är retoriska frågor. Bemöda er inte med att ge mig den obekväma sanningen.
Snus ledde till svenskträff
I fredags publicerades en lista över alla trainees ordnade per nationalitet. Efter ungefär en kvart kom ett mail från en belgisk trainee som i maj skulle hälsa på en snus-beroende norsk väninna i Litauen. Han undrade om vi hade några tips på var han kunde hitta snus i Bryssel eller om vi rent av hade lite snus på oss. Ingen hade snus, men en svenska mailade ut ett förslag om pommes frites på Antoine efter jobbet en dag och så blev det. Större delen av oss som är här i Bryssel dök upp i måndags och pratade lite över pommes frites och öl. Det kändes konstigt att prata svenska, eftersom jag bara gör det per telefon med er där hemma nu för tiden.
Jag hade träffat ungefär hälften av dem lite hastigt under första veckan, så det var kul att även träffa de andra och hinna prata lite mer. Könsfördelningen är skev; en kille och resten tjejer vad jag vet. Många verkar ha pluggat i Lund. Till kollegorna på IEI vill jag bara säga att jag försöker hålla LiU-fanan högt. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra!
Första april i Bryssel
Tro för all del inte att det bara är i Sverige som vi ljuger och luras till höger och vänster den första april. Corina försökte lura i mig att jag hade fått brev från polisen om att jag behövde gå dit igen för att skriva på några dokument och svara på några kompletterande frågor. Jag försökte verka cool men blev smått panikslagen inombords. Jag var ju där en morgon förra veckan och bedyrade att jag verkligen bodde på 3 Rue Saint Quentin och det kändes inte som något jag ville göra igen. Vilken tur att det var första april!
Till och med på kommissionen skämtade man till det en dag som denna. I hissarna satt lappar som varnade för att hissarna behövde ses över och därför skulle vara helt ur funktion mellan elva och tre. Jag gillade särskilt raderna i stil med "detta bör ni ta i beaktning då ni går på lunch, eftersom dessa timmar inte kan räknas som flextid". Vem sa att EU inte var roligt?
