Under polsk täckmantel
Häromdagen stod jag som vanligt och köade för att köpa mitt dagliga kaffe i kafeterian i huset där mitt kontor ligger. Nej, här fikas det inte bryggkaffe och hembakat i en soffa på våning elva. Tyvärr. Har funderat på när jag kan börja baka till mitt team utan att de tycker att jag är konstig, och jag tror att jag ska avvakta ett tag. I alla fall så beställer jag mitt kaffe, och plötsligt säger mannen framför mig i kön: "Är du svensk eller?" Jag stelnar till. Har jag en så märkbart svensk accent när jag pratar franska? Nej då, han såg det på mitt sparbankskort. Jag har aldrig blivit avslöjad som svensk på det sättet. Kul med en ny variant!
Förresten är det knappt någon hittills som har trott att jag är svensk. När jag minglade förra veckan var det uteslutande gissningar på Polen, och i några enstaka fall Baltikum. Jag som tycker att jag ser superskandinavisk ut. Jag har frågat C & C här i lägenheten om de tycker att jag ser polsk ut, och de tycker definitivt att jag kan passera som polska men att min klädstil inte riktigt lever upp till polsk standard. Jag ser detta som något mycket positivt. Det är härligt att få överraska lite ibland!
Förresten är det knappt någon hittills som har trott att jag är svensk. När jag minglade förra veckan var det uteslutande gissningar på Polen, och i några enstaka fall Baltikum. Jag som tycker att jag ser superskandinavisk ut. Jag har frågat C & C här i lägenheten om de tycker att jag ser polsk ut, och de tycker definitivt att jag kan passera som polska men att min klädstil inte riktigt lever upp till polsk standard. Jag ser detta som något mycket positivt. Det är härligt att få överraska lite ibland!
Kommentarer
Trackback
