Nu jäklar!
Som sagt har jag inte varit så aktiv på bloggfronten på senaste (jag var väl egentligen bara aktiv en dag), men jag har varit desto mer aktiv på andra fronter. Nedan ska jag försöka summera de första dagarna i kommissionens regi.
I tisdags klockan tio var det dags för mig att infinna mig för kommissionens administrativa välkomnande. Eftersom det inte är jättesmidigt att hantera 600 trainees och deras dokument på en och samma gång var vi indelade i sex grupper. Min grupp var sist ut, och jag fick intryck av att de var lite trötta på att dra samma grejer om och om igen. Dessutom hamnade jag nästan uteslutande med trainees som skulle vara i Luxemburg, så mina förhoppningar om att skapa lite spännande kontakter redan första dagen grusades snabbt. Jag lämnade in mina dokument med stämplar, underskrifter och kompletterande foton, och insåg att jag jämfört med en del trainees från låt oss säga södra Europa låg ganska bra till i pappersexercisen. Vi fick också våra fantastiska passerkort som inte bara ska ge oss access till kommissionens byggnader utan som också möjliggör för oss att gratis åka buss mellan de olika kommissionsområdena. Den som inte är vegetarian får dessutom rabatt på dagens lunch i matsalarna. Tyvärr omfattas inte dagens vegetariska av kommissionens avtal. Hm, jag känner mig lite diskriminerad, men jag är å andra sidan smått förtjust och förvånad över att det ens finns ett vegetariskt alternativ. Jag måste verkligen sluta upp med att dra Frankrike och Belgien över samma kam.
I onsdags och torsdags samlades samtliga praktikanter för en välkomstkonferens. Den var överlag intressant, med en del riktigt bra talare. Det mest intressanta ögonblicket kan ha varit när samtliga praktikanter skulle vallas upp på scenen för att fotograferas. Jag vet inte om ni har försökt, men jag lovar, det verkar inte ett dugg roligt att koordinera 600 personer som helst av allt vill gå och äta lunch. En ganska rolig grej som kom upp var när en av talarna apropå översättningar av skämt mellan olika språk berättade att Nicolas Sarkozy nyligen hade varit och talat på EU-parlamentet. Sarkozy hade dragit ett skämt på franska, och den smarta tolken hade sagt något i stil med: "Sarkozy berättar nu ett skämt. Jag kan tyvärr inte översätta det på ett bra sätt, men var så vänlig och skratta NU."
Glädjande nog stod miljön högt på agendan. Dels var det en svensk expert där och talade om de utmaningar som världen står inför, och dels var det en väldigt engagerad kvinna (aktivist skulle vissa säga) som på ett mer vardagligt sätt pratade om vad vi som individer kunde göra i vårt arbete för att spara miljön och för att påverka våra kollegor. Alltså, jag skulle gärna vilja, men jag är inte säker på att jag kommer att hacka på mina mer seniora kollegor på DG EAC när de slösar med papper eller slänger metall och glas i samma soptunna. Uppkäftighet kan vara väldigt klädsamt upptäckte jag hos en kär kollega på min gamla arbetsplats IEI. Om det är en egenskap som uppskattas här på kommissionen vet jag dock inte. Vad tror ni?
