The Muscles in Brussels

Förutom pappersexercis och välkomstkonferens ägnade jag mig förra veckan åt en väldigt intensiv typ av socialt umgänge som jag inte tror förekommer vid så många andra tillfällen i livet. Dels hade vi lite barhäng i tisdags kväll, och dels bjöds det på vin och snittar i onsdags. När 600 EU-praktikanter börjar prata med varandra låter det så här: "Vad heter du? Var kommer du ifrån? Vilket DG är du på? Vilka språk talar du? Var pluggade du? Åh, jag har en kompis som också gick på Warwick, Paris Dauphine, College of Europe, etc. " Samma tugg om och om igen, som pinsamt nog går in genom ena örat och ut genom det andra. Det är mycket fascinerande. Hittills har jag knappt mött någon som inte har en masterexamen. En del har två och en del har en doktorsexamen. Tre språk är nästan en självklarhet. Alla jag har pratat med är otroligt välutbildade och meriterade. Jag tycker att det är väldigt inspirerande att vara i ett sådant sällskap, men jag undrar vad jag egentligen gör här. Kanske tyckte kommissionen att det var uppfriskande med en företagsekonom bland alla jurister och IR (Internationella Relationer)-människor. Ha, jag har säkert blivit kvoterad.