The Muscles in Brussels

Ja, för den introverte svensken måste detta vara något av ett mardrömsscenario. Du anländer till jobbet lite småtrött och stressad på morgonen, hinner precis med hissen innan dörrarna går igen och så plötsligt hör du: "Bonjour". Innan du har hunnit reagera har hissen nått tionde våningen, den andra personen stiger ur hissen och vänder sig om och utropar "Bonne journée", vilket i en svensk hiss skulle uttryckas som "Ha en bra dag" (fast det skulle ju förstås aldrig hända i en svensk hiss). Innan dörrarna går igen måste du då hinna svara något i stil med "Merci, à vous aussi". Ärligt talat, har folk inte lärt sig att man inte pratar med andra människor i hissen?!

I början stod jag handfallen med gapande mun, men nu har jag hakat på och ropar glatt både det ena och andra till folk när de kliver in och ur hissen. Det känns inte ett dugg naturligt och det kommer inte från hjärtat, men jag tar i alla fall seden dit jag kommer.