En bal på slottet
1. missa sista spårvagnen ut till slottet där balen ägde rum. Vi fick ta taxi istället.
2. INTE öppna tunnelbanedörrarna när vi skulle kliva av vid vårt stopp på vägen hem. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit med om något liknande. Istället åkte vi ytterligare ett stopp, och sedan insåg vi att vi skulle få vänta ca 15 minuter på tunnelbanan i motsatt riktning så vi bestämde oss för att hasa oss hem med våra ömmande fötter.
Jag kom hem lagom i tid för att ta emot låssmeden som skulle byta lås till ytterdörren i vår byggnad. Sedan funderade jag på vad som var bäst av att gå och lägga sig och sova bort halva lördagen och att inte gå och lägga sig alls och istället gå och lägga sig lite tidigare ikväll. Jag valde det första alternativet, vilket jag nästan ångrar. Jag har så mycket att fixa med och snart är det ju kväll igen. Och mina fötter ömmar så efter nästan ett dygns misshandel, först i mina egna obekväma skor på kontoret och sedan i Misas obekväma skor på balen. Nu: sneakers på och iväg till mataffären innan den stänger.
Misa och jag framåt småtimmarna. Hon var dock inte inblandad i spårvagns-
och tunnelbaneincidenterna.
Dimridåer? Man undrar vad som egentligen hände på själva balen!? Var den alldeles underbar ... eller?
Jo en sak till: jag upphör aldrig att förundras över att det just är ni skofantaster (jag har två på nära håll!) som alltid klagar över skoskav och ömma fötter! Själv har jag bara två par skor, ett för sommaren och ett par för vintern och aldrig skoskav. Borde det inte vara ni som funnit de bästa och skönaste paren?
Nu är du sådär näsvis igen Peter. ;) Jag ser inga dimridåer på bilden. Och jag hävdar fortfarande att jag inte är någon större skofantast. Tvärtom - de gör ju bara ont.
Men det var en bra kväll!
Det går utför med Europatanken! Christer Sjögren bara tia denna veckan. Är det månne irländarna som påverkat Svensktoppsrösterna? Är det så att den gyllene europeiska gemenskapen skaver lika mycket som en guldsko kring en balfot?
