Med facit i hand
Hets, hets, hets - it's like the story of my life. "Semesterdagar ska användas till resor, inte för att gå hemma och slå dank". Så har det låtit tidigare, men jag är nu beredd att omvärdera det. Som några i min omgivning kanske har märkt har jag de senaste dagarna varit så stressad att jag nästan krupit ur skinnet, och jag ska villigt erkänna att jag nog inte skulle välja samma upplägg igen om jag hade möjlighet. För er som undrar vad upplägget innebär ska jag berätta:
1. Avsluta sitt gamla jobb ena dagen (eller kvällen snarare, typ halv åtta)
2. Påbörja sin resa till nästa jobb dagen därpå (typ tio på förmiddagen)
3. Däremellan hinna packa, ringa runt och säga hejdå till vänner, handla på bokrean, föra över lite dokument från en dator till en annan, fixa fram vidimerade kopior av diverse studiemeriter, m.m.
Jag kan verkligen inte rekommendera detta, för det är helt enkelt inget vinnande koncept. Några dagars semester mellan punkt ett och två behövs faktiskt.
För mina IEI-kollegors del kan jag berätta att jag fällde tårar till middagen igår efter att ha varit runt och sagt hejdå och slutligen lämnat nyckeln, dragit igen dörren och gått. Jag saknar er redan!
Så hur gick det? Jag rationaliserade bort bokrea, viktiga dokument och vänner, och hetspackade till kl. ett i natt. Steg ett i packandet gick jättebra; det var ju bara att ta fram alla skjortor, finbyxor (eller får man säga fulbyxor?) och trevliga scarves som jag hittade i gömmorna. Problem uppstod i steg två när bara hälften av detta gick ner i väskorna. Problemet stavades morgonrock. Den tar verkligen plats, men oj vad jag ska använda den.
För er som undrar om inte skor utgjorde en stor del av min packning vill jag bara säga att jag var väldigt restriktiv på den punkten.
Nu återstår bara att se hur mycket jag glömde. Håller tummarna inför mötet med hyresvärden, banken och lägenhetskompisarna imorgon. Tänk om jag har glömt något superviktigt dokument som sätter stopp för hela processen? Fortsättning följer här i bloggen.
