The Muscles in Brussels

Något jag aldrig har lyckats komma ifrån när jag har varit utomlands är kommentarerna om Sverige. Sverige är på något sätt tillräckligt litet för att vara exotiskt (jag menar, att säga att man är från Tyskland väcker ofta ingen större nyfikenhet), men samtidigt har vi gjort tillräckligt mycket för att vara kända för något i alla fall. Ok, under min tid i Bryssel blev jag ju oftast betraktad som polska, men när folk väl förstod att jag var från Sverige så blev det annat ljud i skällan. Och samma sak har det varit under mina tidigare utlandsvistelser. Herregud så mycket, ofta positiva, uppfattningar och fördomar det faktiskt finns om vårt lilla land. Jag har försökt att lista några av dem nedan.

1. Våra sociala modeller. Jag vet sällan hur jag ska tackla det, då folk ofta får något drömskt i blicken när de kommenterar dessa modeller. Det är trevligt att inse att vi har det bra på många sätt i Sverige, men det gäller nog också att tona ner det lite. Eller ska man bara stämma in och säga, javisst, Sverige är det perfekta landet, varför har inte Berlusconi/Sarkozy tagit efter? I rimlighetens namn måste man väl ändå påpeka att det finns skillnader mellan Europas länder som gör att vissa modeller lättare kan implementeras i ett land än i ett annat, samt att vi såklart har våra problem i Sverige också. Jag har försökt att ta en ödmjuk hållning i den här frågan, men oj, vilket perfekt land Sverige är om man får tro vissa av mina vänner.

2. Vår effektivitet och arbetsflit. Ja, visst känns det tryggt att anställa en svensk. Vi stiger upp tidigt och sätter jobbet framför allt annat. Aldrig behöver man oroa sig över att svensken tar långa rökpauser, kommer för sent till jobbet och inte möter deadlines, eller?

3. Vårt vackra utseende. För ALLA är ju långa och blonda och det är ju den snyggaste kombinationen. För att inte tala om de där blå ögonen som alla vill ha. Dessutom vet vi att klä oss trendriktigt, inte bara tjejer utan även killar (se uttrycket "alla svenska män är gay"). En tysk vän till mig måttade med händerna och förklarade häromveckan att utbud och efterfrågan på svenska tjejer är i väldig obalans.

4. Vår informella och avslappnade attityd. Svensken duar vem som helst oavsett ålder och hierarki. Vad är hierarki förresten? Svensken är enligt mina källor den enda som kommer cyklande till mötena med Frankrikes representation. På Europeiska skolan, där alla eurokrater har sina barn, finns det ett hemspråksklassrum där alla sparkar av sig skorna och det är det svenska. Enligt uppgifter från min chef väcker det stor avundsjuka hos andra barn, som tycker att svenskarna är mycket coolare som låter eleverna sitta i klassrummet utan skor. Just som min chef hade avslutat historian tittade en kollega ner på mina fötter och konstaterade att det inte bara gällde för skolbarn. Ja, jag tog av mig skorna hemma hos min chef i hennes trädgård, det var ju en sådan varm och solig dag! Barfota är skönt ibland.

5. Vår introverta, reserverade stil plus vårt stora alkoholintag. De hör ju faktiskt delvis ihop, så jag skriver dem under samma punkt.  Ja, hur pratar man med en svensk som inte har druckit alkohol? Går det överhuvudtaget? Och visst undviker vi att visa känslor? Jag råkade dessutom säga en gång att alkohol är början till de flesta svenska förhållanden, ooops! Men är det inte lite sant ändå? Dock finns här ett triumfkort som jag ibland har tagit till, nämligen att hänvisa till finnarna som är om möjligt ännu mer introverta till sättet. En gång lyckades jag till och med få mitt budskap tolkat som "the Swedes are the Italians of the North".

6. Vår oförmåga att roa oss och njuta av livet. Kanske är denna uppfattning en följd av vissa andra uppfattningar i den här listan. Vi kommer tidigt till festen, går hem tidigt och går upp tidigt på morgonen. Vi dansar med stela höfter och ser svårmodiga ut.

En kommentar som jag inte vet hur jag ska klassificera är den jag fick av en kollega häromdagen angående tentor i Sverige. "Är det sant att man i Sverige kan skriva tentan när man känner sig redo?", frågade han. Jag funderade ett tag och svarade att ja, det finns ju alltid två omtentaförsök under samma läsår, så det stämmer väl. Hm, det kanske kan uppfattas som lite slappt. Jag passade också på att förklara att många i Sverige väljer att ta ett eller flera sabbatsår mellan gymnasiet och universitetet och/eller under universitetstiden. Mitt team tittade på mig med stora ögon och undrade vad i hela friden folk gör under de där åren. Jag exemplifierade med jobb i Norge plus backpacking i Asien och Australien. Ett resultat av våra sociala modeller och kanske av vår avslappnade stil? Och ett motargument till de som tycker att svenskar inte kan roa sig och njuta av livet ordentligt?

En rolig grej på det här temat är att vi skapade en slags årsbok i DVD-format där alla bjöds in att skapa en personlig profil med foto. I den personliga profilen skulle man besvara ett antal frågor, bland annat om det fanns någon nationalitetsstereotyp som visat sig vara felaktig. Jag svarade "Nej, men den italienska visade sig vara helt korrekt". Jag var nämligen ofrivilligt inblandad i organisationen av den italienska festen under ungefär en månads tid, och jag kunde snabbt bocka av oorganiserade, pratiga, konflikttörstande och högljudda. Naturligtvis skrev jag det med glimten i ögat. Ja, lite i alla fall. Misa å andra sidan svarade såhär: "Yes, Brits do shower and Swedes are actually sweethearts." Céline skrev något i stil med att svenska tjejer inte alls är långa, med hänvisning till mig och en annan svenska. Många kommentarer handlade om tyskar, "tyskar är trevliga, de kan till och med vara roliga och de är faktiskt inte alltid punktliga".

Ja, de här fem månaderna i Bryssel har verkligen gett oss alla möjligheten att gräva djupare än vi någonsin har gjort i nationalitetsstereotyperna, och jag tror att de flesta inser att det inte är så enkelt som att trycka in ett helt folk i en mall. Dock kvarstår det faktum att det finns så många positiva fördomar om Sverige och de vet jag inte om jag har lust att slå hål på... och faktum är att jag inte ens vet om jag vill slå hål på de mindre positiva fördomarna. På något sätt är nationalitetsstereotyper ganska roliga, och nog är det väl de som gör att vi vill resa till ett visst land? Så snälla läsare, gör vad ni kan för att bevara ovannämnda stereotyper.