The Muscles in Brussels

Oj, helhelg i London, var ska jag börja?

För det första skulle jag aldrig ha sagt något om att det inte kunde bli värre, men det visste jag ju förstås. Tågresan dit tog fyra timmar istället för två, och när jag väl kom så långt att jag skulle kliva på bussen ut till Rotherhithe blev jag avslängd av busschauffören eftersom jag inte hade jämna pengar. Jag anlände hos vårt värdpar framåt elvatiden i torsdags kväll och hade förstås missat både middagen och en resumé av de senaste två åren. Nåja, det var ändå mycket lindrigt jämfört med de problem som uppstod vid hemresan. Jag tänker dock inte redogöra för det här och nu, med rädsla för att svärta ner bloggen med alltför många fula ord.

London bjöd först på typiskt brittväder (eller Brysselväder för den delen) med regnskurar och solsken om vartannat, men därefter var det faktiskt sol och riktig värme som gällde för hela slanten. Vi gjorde en blixtvisit vid Buckingham Palace, Westminster Abbey och Hyde Park för att friska upp minnet lite. Vi tillbringade en halvdag i tjusiga Notting Hill och spanade in Portobello market. Vi konstaterade att vaxkabinettet är klart överskattat och gick därför inte dit (händer varje gång jag är i London). Vi spenderade, håll i er nu, max två timmar på Oxford Street. Just precis, ingen shoppinghelg här inte.

Efter en långhelg i en av Europas metropoler har jag just inte köpt så mycket mer än strumpbyxor (det är ju faktiskt nästan ett engångsplagg) och sminkborttagningsservetter. Jag kan inte nog betona att det faktiskt är sant! Inga skor, ingen vansinnesshopping på Top Shop's flaggskeppsbutik, ingenting. Det hela är mycket enkelt, jag bara ställer mig själv frågan varför jag vill betala ungefär 30 % mer för kläder än vad jag skulle göra i Bryssel. En slumpvis utvald trevlig kjol kanske kostar 20 pund. Förmodligen hittar jag något liknande i Bryssel för 20 euro. Enkel matematik och ett mycket effektivt (och moget!) sätt att hålla shoppingen nere och humöret hos ressällskapet uppe.

Vi hann även med att besöka svenska sjömanskyrkan, åtminstone från utsidan. Där bodde jag och B när vi samlade material till vår kandidatuppsats. Ja, det var tider det. Definitivt värt att återupplevas, även om jag inte vågade mig ända in till prästgården den här gången.

God mat (vi försökte hålla oss så långt bort från det brittiska köket som möjligt) blev det en del av, liksom chips med smak av salt och vinäger. Det senare är verkligen ett måste för mig när jag besöker de brittiska öarna.

Hotell Gröndahl tog emot på bästa möjliga sätt och vi kände oss precis som hemma, med undantag för att vi inte fick det trådlösa nätverket att fungera, men det kanske var lika bra. Semester är visst till för att se något annat än datorskärmen. Ja, det finns de som säger det.

Och mest av allt ägnade jag nog helgen åt att jämföra London med Bryssel. Det slog mig gång på gång vilken liten storstad Bryssel är. I London är det i det närmaste nödvändigt att ta tunnelbana för att komma någonstans, medan du i Bryssel knappt hinner sätta dig ner mellan två tunnelbanestopp. I Bryssel går det ganska snabbt att skaffa sig en första översikt av staden och dess möjligheter, medan London känns oändligt. Jag kände mig nästan stressad av den obeslutsamhet som kom över mig. Ska vi åka till Portobello market eller Camden market? Ska vi gå på den här pakistanska restaurangen eller den där andra? Eller ska vi kanske äta mongolisk barbeque? Eller grekiskt? En positiv stress, men ändå.

Är London det vanligaste utomnordiska resmålet för svenskar? Jag har inga fakta, men jag misstänker att det kan vara så. Kanarieöarna i all ära, men under den här helgen tror jag att vi hörde svenska på varenda tunnelbaneresa, på marknaden, vid övergångsställena och på ett antal caféer.

Snabbversionen för er som inte orkar läsa det här massiva inlägget lyder som följer: London var bra. Vaxkabinettet är fortfarande överskattat. Jag var grymt disciplinerad när det kom till shopping. Bryssel är litet.