Dagen då jag kom till insikt
Idag var jag tillsammans med två personer från mitt team på en mottagning på polska representationen (eller reppen som alla säger här) i Bryssel. Helt plötsligt, under öppningstalet, insåg jag varför alla frågar om jag är från Polen (hände mig senast förra veckan). Öppningstalaren såg nämligen ut som en äldre upplaga av mig. Jag tittade mig omkring i salen och insåg att jag faktiskt ser ut som polskor gör i allmänhet. Det känns skönt att få klarhet i det här måste jag säga. Nu kan jag sluta spjärna emot och propsa på att jag ser "typiskt skandinavisk" ut, för det gör jag uppenbarligen inte. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad som skiljer den polska och den svenska looken åt, men något är det.
Det är dock synd att det inte sträcker sig längre än till utseendet, för just nu hade det ju faktiskt varit ganska fördelaktigt att vara av polsk nationalitet. I det nya EU med 27 medlemsstater ska en himla massa människor från framför allt Bulgarien och Rumänien, men också från exempelvis Polen, Ungern och Slovakien, rekryteras in i institutionerna. Som västeuropé får du vackert vänta tills balansen har infunnit sig.
Nej, nu ska jag sova och ladda inför en dag med flera möten. Imorgon blir det minsann inget representationsmingel, utan bara vanligt hederligt skrivbordsarbete. Det funkar det också.
Med tanke på din böjelse för en viss fotbeklädnad är kanske steget till polskor inte så långt ändå? Alternativet vore väl finskor då, men sådana finns väl i repparna sedan 1995?
Ok, jag kapitulerar. Jag har medvetet undvikit att svara på din kommentar, eftersom jag ville komma upp med något fyndigt. Det har jag dock inte gjort ännu. Du är mycket bättre än vad jag är på sådana grejer!
