The Muscles in Brussels

I lördags kväll kom åter temat mikrokosmos upp, och jag kände att det var hög tid att skriva det där blogginlägget jag har reflekterat över så länge. Ända sedan min första dag i Bryssel har folk omkring mig pratat om det mikrokosmos som finns här. I drygt tre månader har jag nu observerat, funderat över och diskuterat detta fenomen. Vad innebär det? I korta ordalag innebär det att jag inte känner en enda belgare, och inte vet något om landet jag bor i och dess kultur. Aldrig någonsin har jag bott någonstans och interagerat så lite med lokalbefolkningen. Men Bryssel är annorlunda från alla andra städer jag har bott i; här kan du leva i din lilla bubbla där det mesta kretsar kring EU och där du bara umgås med annan inflyttad arbetskraft.

Många utlänningar här arbetar förstås på någon av EU:s institutioner, och de som inte gör det jobbar förmodligen på någon representation, antingen en nationell sådan eller en regional. Eller så är du lobbyist, eller kanske konsult inom EU-området. EU har helt klart en dominerande roll på arbetsmarknaden, men även på en del andra områden. Bryssel har blivit en avsevärt dyrare stad att bo i de senaste 15-20 åren. Jag tycker inte att det är särskilt dyrt här jämfört med Sverige eller jämfört med London och Paris, men visst har eurokrat-lönerna haft effekt på prisläget här, kanske framför allt på bostäder. Detta är säkert en bidragande orsak till att lokalbefolkningen hyser ett stort ogillande för just eurokrater. Deras höga löner i kombination med ryktet att de inte jobbar särskilt hårt bidrar knappast till en positiv inställning. Byggnaden där jag har mitt kontor ligger mitt i St. Josse, ett område med väldigt hög arbetslöshet och förmodligen en del andra sociala problem som en följd av det. Första dagen på kontoret påpekade HRM-chefen just detta, och uppmanade oss att inte avskärma oss från samhället runt omkring. Jag hade därför ambitioner i början att verkligen försöka bekanta mig med några belgare, men jag har inte lyckats eftersom våra vägar så sällan korsas. 

När jag var på en födelsedagsfest för ett par veckor sedan kände jag just ingen annan än ett av de två födelsedagsbarnen, så jag var nyfiken på vad jag skulle träffa för människor under kvällen. Födelsedagsbarnet är en eurokrat, och bland gästerna träffade jag bland annat: en tjej från mitt team på kontoret, en person från Exportrådet, en finsk lobbyist som jag träffade första helgen här i Bryssel och en svensk praktikant från parlamentet. Man skulle kunna slå ihop händerna och utbrista i ett: "världen är verkligen liten", men istället lyfter man lite på ögonbrynet och konstaterar torrt att: "världen är liten här i Bryssel". För det är en jäkla skillnad, som ni kanske börjar förstå.

Jag har väldigt blandade känslor inför att vara en del av den här bubblan. Det är en dynamisk miljö och en intressant arbetsmarknad, jag träffar spännande människor med olika bakgrund och jag roar mig duktigt på afterworken på Place Lux. Kort och gott har jag det väldigt bra här på många sätt. Å andra sidan tycker jag att det är rätt löjligt att leva i ett separat samhällsskikt och inte veta ett dugg om övriga samhället. Vad är typiskt belgiskt? Jag har inte en aning. Det finns de som säger att det inte finns något typiskt belgiskt; att Belgien inte har någon riktig kultur. Jag tror att det är sant, men bara till viss del. Belgien består av separatistiska valloner och flamländare vilket naturligtvis bidrar till ett lite splittrat intryck av landet. Till största delen tror jag dock att det påståendet har uppstått ur en brist på kunskap om belgarna. De som vill vara ännu elakare säger att belgare är kända för att vara fula och dåliga på serviceyrken. Jag kan varken bekräfta eller dementera ett sådant påstående, återigen för att våra vägar så sällan korsas.

Mina franska sambos spyr ofta galla över belgarna och säger sig vara hatade av lokalbefolkningen här. När jag frågar om inte belgare i Frankrike känner likadant får jag till svar att man i Frankrike är arroganta mot alla, inte mot belgare i synnerhet. Eh ok, det kanske ligger något i det, men att det finns en särskild grannosämja mellan Frankrike och Belgien är jag helt övertygad om. Och eftersom mina franska vänner irriterar sig på och gör sig lustiga över belgarna måste det väl ändå betyda att Belgien har en kultur, något slags gemensamma värden som de står för? Jag har i alla fall tagit den ståndpunkten, och nu återstår bara att definiera vad det är. Jag ska ge mig ut i jakten på den belgiska kulturen! Detta kommer inte att låta sig göras inom den en och en halv månad som återstår av min tid i Bryssel, utan det kommer snarare att vara ett mer långsiktigt mål här i livet. Kanske kan det bli en bok av det? En bok som skulle bli en bästsäljare bland eurokrater här i Bryssel som behöver en snabbkurs. Ja, ni hör ju att jag har stora planer för livet efter DG EAC.