The Muscles in Brussels

Det är onsdag och jag är trött och tömd på energi. Tyskan ikväll var riktigt lyckad; jag pratade i alla fall väldigt mycket och det är väl ett gott tecken?!

Idag har jag också flyttat till ett annat kontor. Bye bye direktörskontor, hello vanligt kontor med utsikt mot insidan av byggnaden. Nåja, jag visste ju att det var för bra för att vara sant. Det har kommit en ny kollega till teamet så det var bara att flytta på sig. Misa och jag har nu därför delad vårdnad om vattenkokaren, och tragiskt nog delar vi faktiskt fortfarande en och samma plastsked. Japp, vi är tajta som tusan. Jag ska försöka skaffa mig en egen plastsked åtminstone. Vi har redan bokat in en fika-date med brownies imorgon för att vara säkra på att träffas. Hon skickar mig små mail där hon skriver att hon saknar min röst. Ja, ni hör ju att det är ett mycket tragiskt och hastigt slut på en era. Nu ska jag tröstdricka lite te och läsa om EMU. Hjälper inte det så hjälper nog ingenting.