The Muscles in Brussels

Så lyder vår, något generaliserande, uppmaning efter att ha upplevt ett litet drama här på 3 Rue Saint Quentin i söndagskväll. En av mina sambos fick en allergisk reaktion av skaldjur och började få svårt att andas. Vi ringde 112 för att få en ambulans hitskickad. Efter ca tio minuter kom det hjälp, i form av brandmän. Jo, tydligen kan man få brandmän med någon slags sjukvårdsutbildning ibland. Var eller om de hade fått den utbildningen är vi dock inte säkra på. De tittade sig lite omkring och frågade sävligt hur det var med henne. "Svårt att andas säger du. Hm... ja, då är det bäst att vi tar dig till sjukhuset. Min kusin är väldigt allergisk mot nötter och han måste få vård jättesnabbt om han skulle råka äta nötter, annars är det kört".  Eh..... ok. Väl nere i ambulansen lyckades de inte stänga ambulansdörren där bak. "He he, det här är ju inte så professionellt", sa en av brandmännen. Det tog några minuter för dem att stänga dörren, så det var ju tur att det inte var brandmannens nötallergiska kusin som väntade inne i ambulansen.

Väl på sjukhuset fick de vänta ett bra tag på att det kom en läkare. Min sambo undrade om hon behövde ta något kortison. "Jag vet inte, tycker du att du behöver det?" frågade läkaren. Hon förklarade att hon inte ville ta något i onödan utan att hon helt enkelt undrade om hon behövde ta något. "Det beror på vad du vill; vill du ha det så ger vi dig det, vill du inte ha det så ger vi dig inte det". De tittade också på hennes europeiska sjukvårdskort och undrade vad det var. Det fanns med andra ord en viss avsaknad av professionalism genom hela resan. Den här gången slutade det bra, men det känns inte helt stabilt. Planen är därför att: 1. det inte får hända något liknande igen, och 2. att vi i så fall tar en taxi.