The Muscles in Brussels

Fransmän må vara lite arroganta ibland. Parisborna må vara i spetsen av denna arroganta massa. Paris kan vara lite dyrt att leva i. Hundskit på gatorna är inte särskilt dekorativt, det inser jag. Men fy fasen vad jag älskar Paris, trots alla dess tillkortakommanden. Jag är och förblir med andra ord en dum turist, även efter mitt tredje besök i Paris. Jag blev faktiskt vansinnigt mycket mer förälskad efter det här besöket. Förut var det en lite mer sansad kärlek. Jag som är rädd för att bli en vanemänniska, jag vill helt plötsligt ha en stående bokning till Paris två gånger om året. Ja, jag vet inte vad som hände. Paris fullkomligt strålade den här gången. Eiffeltornet lyste blått, lite extra tillpiffat inför det franska ordförandeskapet som nu drog igång. Louvren såg så mäktig ut, för att inte tala om Notre Dame. Sacré Coeur, åh... och rea i nästan varenda butik. Och glass i latinkvarteren. Jag är i vanliga fall en ganska tolerant människa som är öppen inför andra människors åsikter. Men jag har faktiskt lite svårt att förstå hur någon inte skulle kunna tycka om Paris under en helg! Nåja, jag kanske är lite insnöad och trög.

Att vi sedan bodde i en lägenhet vid St Michel, mitt i latinkvarteren och ett stenkast från Seine, gjorde ju inte saken sämre direkt. Vad jag borde ha lärt mig här i livet är dock att inget är gratis, och mycket riktigt kom vårt boende med ett pris - vi var tvungna att agera barnvakt vid några tillfällen. Det hade ju inte varit någon fara om det inte hade varit för att barnet 1. pratade rumänska med mig ibland, och 2. pratade flytande barnfranska. Men vad gör man inte?

Helgen gick annars i modets tecken. Vi shoppade loss rejält på rean, och vartefter vi kom tillbaka till lägenheten med nya plagg fotograferade vi kreation på kreation. Plus att värdinnan grävde fram alla sina designerklassiker och visade alla oändliga sätt de kunde kombineras på. Lägenheten med sin konstnärliga inredning gjorde sig faktiskt väldigt bra som fotostudio. Slutligen insisterade hon också på att vi skulle välja ut några smycken ur hennes alldeles egna handgjorda kollektion och ta med oss hem, så det gjorde vi.

När C och jag gick till kontoret igår morse var det verkligen ingen munter tongång oss emellan. Istället för Eiffeltorn och Triumfbågar såg vi bara en massa höghus. Jag kom dock snabbt över det och har nu istället kastat mig in i hetsen att göra det mesta möjliga av den sista tiden här i Bryssel. Bryssel är grymt på sitt sätt, och det tjänar inget till att hela tiden jämföra det med Paris som många här gör. Nej, jag står upp för Bryssel.