Mitt sanna jag

Idag hjälpte inget smink i världen. Jag mötte en kollega från teamet vid hissen och han tog ett steg tillbaka, synade mitt ansikte och sa:

- Hur är det med dig? Har du gråtit?

Trots att jag la mig tidigare än vanligt igår och gick upp senare än vanligt imorse kändes mina ögon jättesmå och trötta idag. Och imorgon förmiddag har vi ett viktigt möte med folk från andra DG:s, så nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på lite snabbreparerande skönhetssömn. Under har ju skett förut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0