The Muscles in Brussels

Alltså, jag tror att jag är redo att ge upp och packa ihop. Alla är så himla begåvade på kommissionen! Värsta supermänniskorna som pratar en massa olika språk hur obesvärat som helst, författar massiva dokument på ett par timmar, är maximalt insatta i det politiska området som vårt arbete berör och som säger saker i stil med "jag har lagt till några kommentarer, ursäkta att jag inte har hunnit mer än så" när de i själva verket har gjort en total makeover av den tidigare texten. Jag är seriöst oroad, för jag känner att jag aldrig kommer att uppnå denna nivå av briljans. Hur tröstlöst är inte det? Jag måste erkänna att jag aldrig har förstått att kommissionen rymmer så många briljanta människor. Det är fasen ett under att det finns några kvar i andra organisationer. Suck. Och effektiva är de också, till skillnad från vad många tror.

Nåja, det är inte mycket jag kan göra åt det just ikväll, så jag ska snart sticka iväg på en liten födelsedagsbjudning hos min italienska kompis Misa. Idag verkar vara en dag då många fyller år; förutom Misa även min chef, en snubbe på våningen under oss, Hanna med syster, har jag glömt någon? Grattis till er alla!