Min nya fjantiga last
Ni som känner mig väl vet att lösgodis, särskilt saltlakrits, är min stora last här i livet. Det finns alltid ett bra tillfälle för lösgodis! Tyvärr är de tillfällena inte så många när du befinner dig utanför Skandinavien, så jag har ju varit så illa tvungen att hitta en ny last här i Bryssel. Så vad består min nya last utav? Jo, något så fjantigt som en lite sötare kopia av pepparkakan. Och det värsta är att jag inte fattar hur det gick till. Hade det varit belgiska praliner, ok. Eller kanske chokladöverdragna våfflor, det hade också fallit sig mer naturligt. Men min nya last heter alltså Speculoos och är inget annat än ett kryddigt kex som äts till jul i Belgien och Frankrike. Känns konceptet bekant eller? Under mina två terminer i Frankrike åt jag inte fler sådana är vad jag kunde räkna på ena handens fingrar, så varför denna plötsliga begivenhet?
När vi senast var och storhandlade köpte AnnSo ett enkilospaket med Speculoos, så att vi alltid ska ha några hemma. Och på kontoret har jag en lika Speculoos-beroende person, så när vi turas om att handla snacks till vårt lilla skåp så köper jag ett paket Speculoos, sedan köper Misa ett, o.s.v. Inget annat kommer in i vårt skåp. Jag ser ett "Du är vad du äter"-scenario framför mig där Anna Skipper dukar upp min kroppsvikt i Speculoos för att få mig att förstå att jag kanske borde dra ner lite på dem.
Misa är i alla fall smart nog att köpa förpackningar med mini-förpackningar om två kex inuti. På så vis känner vi var gränsen går för vårt dagsintag. Vad mer kan man göra?
